När vi var i Colchagua gick vi på tre vingårdar. Den första och andra och tredje var speciella.
Den första var speciell för den hade en linbana upp på en topp där det fanns ett musemu. Där kunde man titta på hur vissa indianer levde. Jag jobbar med indianer på skolan nu. På engelska heter det Native Americans. Jag håller på med Sioux indians. Där fanns också djur som indianerna använde. Sen åkte vi ner och fick en guidad tur på vingården och jag köpte en lampa med deras märke på.
På den andra vingården var det speciella att man fick åka häst och vagn. Vi fick åka häst och vagn till fabriken. Mamma och pappa fick smaka vin direkt från tankarna och vi fick smaka hur mycket vindruvor vi ville.
På den tredje vingården så fick man gå upp på ett högt berg där man kunde se höga berg och fina blommor. Man kunde också se små ödlor. På den fabriken jobbade alla.

När vi var i Santiago och Valparaiso var det väldigt många hundar.
I Santiago skulle vi äta på en restaurang, den hittade vi inte direkt och då var det en hund som följde efter oss i en halv timme. Vi lurade bort den när vi kom till en park. Det var många andra barn där som lekte.
I Valparaiso lutade det väldigt mycket så att man kunde ta en sak som var en blandning av en hiss och en bergbana istället för bussar. Det fanns bussar där också som jag tror har kört i hundbajs för att det finns mycket bajs där.

Äntligen ledigt! Efter hårt slit på jobbet, i skola och med studier är vi äntligen lediga i en hel vecka. För mig som jobbar ganska mycket känns det helt underbart! Upplägget vi hade planerat visade sig vara helt rätt. Vi stannade två nätter på varje ställe med början i Santiago, sen till Valparaiso och därefter till Colchagua och sist tillbaka till Santiago igen för att flyga hem. Vi bestämde oss ganska sent för Chile på påsklovet så vi fick vara lite flexibla med restiderna för att hitta biljetter till ok pris. Att vi åkte på torsdag eftermiddag var väldigt skönt för då fick vi en lugn dag hemma med packning innan flyget gick vid 6 tiden. Här flyger man till grannländerna från Aeroparque, det är som Bromma och ligger nära centrum, väldigt praktiskt jämfört med att åka till Ezeiza, Buenos Aires motsvarighet till Arlanda. Två remiser kom och hämtade oss. Om ni undrar vad en remis är så är det en anonym taxi utan taxameter, kan låta underligt att man föredrar en sådan taxi men här i Buenos Aires så är det mycket säkrare och våran remis finns runt hörnet och man blir efter ett tag kompis med chaufförerna. När vi kom fram till Santiago så hade vi en transport beställd till vårt hotell som hette Merdiano Sur http://www.meridianosur.cl/en ett jättemysigt hotell i centrala Santiago. Vi hade bokat ett rum med 4 sängar eftersom de inte hade rum för 5 så det blev mysigt för Lena och Ella som fick samsas i två nätter.

Efter frukost så tog vi en långpromenad upp till Parque Metropolitano där de hade en lång bergbana av samma sort som finns på Skansen. Den tog oss upp till toppen av Cerro San Christobal där det finns en jättestaty av Jungfru Maria som är 15 meter hög och väger 37000kilo.

På fredagen hann vi också äta lunch på en riktigt bra fiskrestaurang med en kollega från Chile som jobbar i Chile och hans familj. Vi tog tunnelbanan dit och gick en bra bit till parken där restaurangen låg. Hela vägen från tunnelbanan följde en byracka med oss, läs mer om Chiles byrackor i Nils inlägg. Efter lunchen gick vi runt i Santiagos Centrum och tog en titt. Alla affärer var stängda för det var även långfredag i Chile så det mest spännande vi upplevde var deras herrgårman som först gick men sen började springa när rött lyse började närma sig, de har också nedräkning i sekunder tills det blir rött. Även vid middagen var vi sociala och åt med en kollega från Sverige och hans fru på en riktigt bra fiskrestaurang (igen!). Som ni märker så ville vi äta massor av fisk i Chile, de är kända för sin goda fisk och sina utmärkta fiskrestauranger och fisk är vi svältfödda på efter allt kött i Argentina.

Frukost igen på Merdiano Sur åt vi ganska tidigt för vi ville komma iväg till Valparaiso. De hade antingen frostflakes eller chockad flingor med mjölk så vi åt mest färsk frukt och mackor. Som pålägg hade de mosad avocado och det var riktigt fräsht med lite varmt färskt bröd. Hyrbilen hämtade vi på Hertz kontoret några kvarter från hotellet och där får man som vanligt vänta i minst en timme. Underligt hur de kan behöva så många papper och omständiga procedurer för att hyra ut en bil, det är ju faktiskt 2013! Vi fick en ganska ny Toyota Corolla Gli 1.6, ingen raket direkt men den hade automatlåda och den var ganska bekväm för oss som är 5. Konstigt dock att den hade bara ett midjebälte på mittplatsen bak, men säkerhetstänket är inte lika högt här som hemma i Sverige.

Tur att vi åkte på lördagen till Valparaiso för vi hörde att på fredagen låg bilarna i en lång kö hela vägen från Santiago till kusten då alla var långlediga. Vi anlände till en jättecool stad, på alla branta sluttningar mot havet slingrade sig vägar och husen såg ut att kunna rasa ner i havet när som helst. Vi tog en sen lunch picknick på stranden och kände på Stilla Havet innan vi åkte till hotellet som hette Latitud 33 http://www.hotellatitud33sur.cl. Vi hade även här tur med hotellet och vi bodde i två rum en våning ner men fortfarande högt över marken på grund av stadens lutning. Då det var fullt i staden med lediga chilenare så fick vi chansa med parkeringen och ställde oss på en gata med parkeringsförbud. Vi var lite nervösa att vi skulle få böter men även parkeringsvakterna hade tagit ledigt, skönt! Vi tog en rejäl promenad på egen hand runt vårt hotell och området som heter Concepción och är med på UNESCOs världsarvslista. Ännu en god middag, denna gång på en Chilensk restaurang och vi åt så klart fisk igen. Men restaurangägaren lurade oss lite, han sa att vi skulle passa på att äta på hans restaurang den kvällen för nästa var det måndag och då hade han stängt! Vi tänkte gå på en annan istället på söndagen men hans ord fick oss att välja hans restaurang men på måndagen så var den öppen ändå och den andra var stängd! Det gjorde ju inte så mycket för vi fick äta god chilensk mat och hittade en annan bra på söndagen.

Nästan hela söndagen hade vi bokat in en privat guide som tog oss runt i hela det gamla Valparaiso. Han tog oss upp i gamla bergbanor som använts som hissar för lokalbefolkningen, genom smala gränder, upp och ner för massor av trappor och visade allt färglatt och alla målningar som finns i Valparaiso. För oss var det helt klart bästa sättet att se staden och utan guiden hade vi aldrig hittat till eller vågat gå till ställen som han visade för oss. Han fotograferade flitigt och vårat album från den guidade turen finns här http://www.rutavalparaiso.cl/sitio_ruta_photographs.htm leta efter 31 mars 2013.

Måndagen var dagen då vi åkte ner till Colchagua dalen där Chiles bästa Cabernet Sauvingon och Carmernere viner tillverkas. På vägen stannade vi till i en liten stad vid havet och åt goda picnic mackor som vi handlade på en affär. Stället vi bodde på hette Posada Colchagua http://www.posadacolchagua.cl och det var supermysing med en jättesnäll tant som skötte om allt. Hon tipsade oss om Santa Cruz vingården några mil bort före kl 17 och vi hann dit. Där fick man gå en guidad tur på vingården och de hade en ägglift upp till en topp med museum om ursprungsbefolkningen och fantastisk utsikt över dalen. Santa Cruz vinerna säljs mest till restauranger i Chile och exporteras inte i någon större utsträckning. Vi handlade ett gott Cab Sav / Camernere vin som vi drack till middagen. Den här kvällen blev det lite enklare mat, vi köpte pizza som vi värmde i köket på hotellet. Trötta och mätta somnade vi i våra sängar, barnen i ett rum och vi i ett eget. Tisdagen blev en hel härlig dag i vackra Colchagua. Efter frukost bestående av youghurt med durazno smak, varmt bröd, äggröra, juice, te och cafe con leche så åkte vi till vingården Viu Manent ett par mil från vårat hotell. Där fick vi åka häst och vagn runt bland vinrankorna och än en gång blev vi grundligt utbildade i hur man gör det godaste vinet (varje gård har alltid det godaste). Vid det här laget borde vi vara experter på vin, nästan så bra att vi skulle kunna öppna egen vingård men det växer lite dåligt hemma i Norra Ängby. Då vi var här under skörden fick vi äta hur mycket vindruvor som helst och på Viu Manent hade de 22 olika sorters vinrankor för provsmakning av druvorna och vi blev förvånade hur söta och goda alla druvorna var. Den godaste var Tempranillo men även Cabernet Sauvingnon och Malbec var väldigt populära. Vi åkte sen till en annan vingård som hette Las Ninas som låg lite högre upp på bergssluttningen, där fick man vandra upp på en topp och kolla på utsikten men även äta så många vindruvor som man ville. Vi hann också med en fika i Santa Cruz innan vi åkte till hotellet och åt picnic på rummet.

När vi vaknade nästa morgon styrde vi bilen norrut mot Santiago. Alla affärer var öppna så vi åkte till Costanera Center som ligger i kvarteret med Sydamerikas högsta byggnad, där shoppade vi kläder. Hemma i Buenos Aires finns inte lika stort utbud på grund av höga importtullar men i Chile fanns allt, till och med en H&M som öppnades veckan innan påsk. Otroligt populär affär och köerna ringlade långa till kassorna, såg verkligen ut som en bra affär för H&M. Efter lite sushi lunch fortsatte alla utom Pär att shoppa, han gick en sväng till kontoret och hälsade på. Sen gled vi ut till flygplatsen i god tid för att åka hem vid 21 tiden och landa halv 12.

Riktigt skönt var det att vara ledig så länge och Chile var verkligen en bra upplevelse och vi åker gärna tillbaka dit igen men då helst på vintern för att prova deras skidåkning.

Nu har vi åkt söderut till vindalen Colchagua som ligger ungefär 20 mil söder om Santiago. Vi bor på ett jättetrevligt ställe lite utanför orten Santa Cruz, ungefär som ett B&B. Vi har tur, för vindruvorna är mogna och skörden har precis börjat. Idag besökte vi vingården Viu Manent, de exporterar tydligen till Sverige så det kanske går att hitta där hemma. Vi hjälpte till lite med skörden, mycket gott! Det är lite svårt att känna skillnad på Cabernet Savignon, Merlot, Syrah och Malbec, alla druvor är söta och goda. Och vinerna är det inte heller något fel på!

Här behöver man inte gå på museum om man vill se konst utan det räcker att gå runt i de märkliga kvarteren uppe på kullarna och titta på väggarna!

Nu har vi tagit oss till Valparaiso som ligger i Chile ute vid Stillahavskusten. Det är en väldigt annorlunda stad. Husen växer upp längs höga kullar i alla möjliga stilar. Endel hus ser ut som ruckel som man tror ska rasa nerför de branta sluttningarna, många är färgglada och fina och ndel är bygda i helt andra stilar. Det är också en stor hamnstad. Vi gjorde en jättebra grej idag, vi bokade en lokalguide som tog oss runt till fots och med lokala bussar och bergbanor (det är så brant att de har bergbanor för att ta sig upp på endel ställen. Vi har verkligen fått se mycket, inte bara turistområden utan också märkligt lustiga kvarter där alla vanliga människor här bor. Det här var riktigt häftigt ställe!

Vi önskar en riktigt glad påsk och ett trevligt påsklov! Här har vi bara påskledigt torsdag och fredag, men som tur är sammanfaller det i år med helgdagen "Malvinas" nästa tisdag, så både måndag och tisdag blir ledigt (Malvinas är alltså Argentinas namn på Falklandsöarna, men det ska man inte kalla det för här). Här firar man påsken med stora mängder chokladägg och chokladkaniner. Och på påskdagen har de flesta Argentinare en ordentlig "asado" (alltså grillfest), precis som vid de flesta högtider. Vi flyger imorgon iväg till Chile och tar en tur från Santiago ner till kuststaden Valparaiso och vidare till vindistriktet en bit söder om Santiago. Det ska bli spännande!

Idag har Axel fått utmärkelsen "Student of the month"! Varje månad väljs två elever ut av alla i hela årskursen som har jobbat extra bra och gjort en fin insats. Och den här månaden var det Axel och en tjej från Finland som fick utmärkelsen (full pott för Skandinavien - för övrigt de enda Skandinaver av de 70 elever som går i sjuan). Det var verkligen jättekul, vi firar Axel med chokladmoussetårta!

På våran skolgård finns det en sak som heter ”Teddy ball”. Då har man en boll som man ska slå med handen på. Bollen är lika stor som en fotboll. Man är två som spelar mot varandra. Man ska få bollen att snurra runt stången så att den andra inte kan slå den så att den åt sitt håll. När man åker ut får nästa i kön spela. Om man nuddar snöret eller om bollen nuddar en annan kroppsdel åker man ut. Om bollen nuddar stången och man nuddar den sist eller om man föser iväg bollen så åker man också ut. Det finns en linje som är mellan sidorna som man inte får gå över. Det finns två olika sorters servar. En av dom heter string serve då håller man i snöret och kastar iväg bollen. Då måste man först fråga den som står näst på tur i kön om det är okej. Den andra serven är den vanliga då håller man i bollen och slår iväg den.

Jag tycker det är väldigt kul för man kör bara mot en spelare i taget. Jag spelar alltid Teddy ball på rasterna.

På våran skolgård så har vi en lekplats med gungor, teddyballs, sandlåda och en stor grön plätt med konstgräs. Vi har också four square. I lekplatsen så kan man gå armgång åka rushkana och zipline. Jag är oftast i lekplatsen och går armgång eller åker zipline. Vi har tre raster, en på förmiddagen, en efter lunch och en innan spanskan på eftermiddagen. Om man gör något dåligt så skriver min lärare upp ens namn på whiteboarden och det betyder att man får vara inne en rast eller sitta på bänken på skolgården en rast. Ibland skriver han en siffra efter namnet, till exempel 2 eller 3 och då får man vara inne så många raster som siffran visar. Det dåliga kan vara till exempel att man pratar när man går till maten eller om man pratar spanska på lektionen i vårat klassrum eller om man inte har gjort läxan. Det tycker inte jag är så roligt men det har aldrig hänt bara mej. Det har oftast bara hänt andra. Men min lärare är snäll i alla fall.

Så här ser min favorit fruktaffär ut. Den ligger i La Lucila kanske en kilometer från där vi bor. Det är en alldeles lagom promenad att gå förbi där efter att jag har lämnat barnen på skolan. Det är både godare, billigare och roligare att handla grönsaker och frukt där än på Carrefour. Nu börjar jag lära mig vad de vanliga sakerna heter här i Argentina, många frukter och grönsaker har helt andra namn än i Spanien så det hjälper inte med ett lexikon. Här kommer några: avocado=palta, paprika=marron, vattenmelon=sandria, jordgubbar=frutilla. Men mango som jag tycker allra bäst om heter mango här också så det är enkelt.
Den andra bilden visar huvudgatan i La Lucila, ett riktigt trevligt ställe. Där finns också bland annat en bra ostaffär, köttaffär, bagerier och caféer.

Nu har vi köpt en bra grej, nämligen en "vattenpurificador". Den filtrerar kranvattnet så att det blir fint att dricka, riktigt gott faktiskt (inte lika gott som svenska kranvattnet, men helt ok). Man vippar bara på ett litet vred på kranen som leder in vattnet i purificadoren och kommer ut genom den istället. Innan har vi använt kranvattnet till matlagning men köpt plastdunkar med vatten att dricka. Skönt, nu slipper vi släpa hem mer vatten!

Idag var vi på något som heter Park de la costa för vi var lediga. Vi var lediga för att på skolan träffades alla internationella skolorna i Sydamerika och i år så var det våran skolas tur att ha konferansen. Den röda berg och dal banan var super läskig på den gjorde man tre loopar från en jätte hög höjd. Det var mamma Axel och Nils som åkte den och dom tyckte det var läskigt. Den gröna var också super läskig på den gjorde man flera loopar och skruvar. Den åkte alla men inte pappa för han var och jobbade. Vi åkte flera andra roliga saker där också tex slängunga.

Ibland när vi har något gemensamt ärende passar jag och Pär på att luncha tillsammans. Igår när vi bytte bilar tog vi en lunch på vårt favoritställe. Det är en märklig men trevlig blandning mellan restaurang, delikatessaffär och museum. De har ett bord uppdukat med empanadas, hela kycklingar, vegetariska rätter, pajbitar och annat gott. Lite som en buffé, och man betalar man för det man väljer. Det ligger mitt i några villakvarter i Vicente López och är inte så lätt att hitta, men jag visar gärna var den ligger!

Nu har vi äntligen fått byta ut den skrangliga blå Forden mot en "ny" bil. Vi har fått ta över en Toyota Camry från 2005 som är riktigt fin. Den har fyra hela däck och inga konstiga servicelampor som lyser. Det enda som inte fungerade var batteriet, men det var enkelt att stoppa i ett nytt. Den går otroligt mjukt över alla väggupp och järnvägskorsningar jämfört med Forden, nästan på gränsen till svampigt mjukt. Den var väldigt smutsig, men en biltvätt här är enkelt fixat. Man lämnar in bilen på "lava-autos" tre kvarter bort så tvättar de invändigt och utvändigt för 90 pesos. Nu tycker barnen att vi åker runt i en limosin!

Det missar vi inte! Nu har Pär kopplat upp alla sladdar och burkar så vi har en finfin installation där vi kan titta på Melodifestivalen i direktsändning. Här hejar vi på Jean Banan och nummer 5, Only the dead fish follow the stream. Det enda vi inte kan göra härifrån är att rösta. Med oss har vi Alice och Matilda, de svenska kompisarna på samma skola (vi är bara två svenska barnfamiljer). Hoppsan, nu vann You, det var ju inte riktigt favoriten här.....